Efter en natt av inte jättemycket sömn hoppades jag på att åtminstone få sova lite på morgonen. Det började bra, Jenny smög upp, så tyst så tyst. La Matilde mot min hud, kände den underbara doften av bebis. Somnade in....för att vakna av tonårs-urfakkning nummer 1. Skrik och mer skrik. Omöjligt att sova.
Efter några minuter blev det "tyst" och jag slumrade in. Då öppnades dörren, trots att detta är fullkomligt olagligt! "Har du hårvax som jag kan låna?" Svaret blev ett rungande "NEJ!". Dörren small igen.
Tio minuter senare öppnades dörren igen. Samma unge gjorde samma misstag igen. "Får jag låna din keps?" Nu brann det i mitt huvud. Svaret blev ett bestämt "Nej, gå härifrån jag sover. Vad är det du inte förstår!!?" Dörren small igen. Den här gången lite hårdare än förra gången.
Nu var det omöjligt att sova, så det vara bara att gå upp...
Och tro mig, detta var bara början.
Tog mig ner till stationen för att hinna med nio-tåget. Tajmar perfekt och kliver på. Får till och med en fönsterplats! "Sweet" tänker jag.
Inte lika sweet var det när jag 40 minuter senare satt kvar på samma fönsterplats, fortfarande på Huddinge station. Allt detta pga av elfel. Efter EN OCH EN HALV TIMME kom jag fram till centralen. Går ner mot tunnelbanan för att mötas av ett hav av människor. Tydligen var det stopp i trafiken på min linje ännu en gång.
10:58 kom jag in på kontoret.....på underbart humör.
Kanon
Läs mer...