Jag ska bli pappa! - den bästa pappabloggen!
….Är bland det mest irriterande som finns. Barn som inte kan uppföra sig och beter sig som att de är världens mittpunkt. På tåget igår morse höll jag på att få ett ordentligt utbrott på ett gäng ungar som sprang runt och röjde. De hoppade, skrek och uppförde sig allmänt dåligt samtidigt som de tävlade om vem som kunde trampa på mina vita sneakers flest gånger. Föräldern, den ansvarige för detta beteende, satt lugnt och fortsatte att samtala i sin mobiltelefon medan vagnen förvandlades till ett inferno av skrik när en av ungarna gjorde sig illa. Först då sa hon till dem, sådär fem minuter försent. Självklart borde jag eller någon annan i tåget ha sagt till dem, men ibland måste man kunna förlita sig på att föräldern tar sitt ansvar. Överlag tycker jag att det är alldeles för många mammor och pappor som inte gör detta. Jag kommer aldrig tillåta att min dotter springer runt och leker på exempelvis ett tåg eller en buss där det är en massa andra människor. Det är inte okej. Och det är INTE barnens fel att de uppför sig illa, utan det är ALLTID förälderns. Det är den vuxna som antingen ska säga åt dem eller i bästa fall ha uppfostrat dem med vetskapen om att man uppför sig. Menar inte att barn inte ska få vara barn, men ibland måste man uppföra sig trots att det spritter i benen. Och det handlar om respekt, och säger inte föräldern till så är det ett bevis på avsaknad av sådan. Tyvärr. Och då kommer barnen inte heller att ha det. Minns inte vem som sa det och när, men det är så fruktansvärt träffande när det kommer till ett barns beteende och den vuxnes roll: ”Barn gör inte vad du säger åt dem, de gör som du gör” Så tänk på det…. Hur gör du?
Blogginlägg av Trädgårdstomten 10 mar 2010 09:36
Skönt att jag inte är den ända som får mord i blicken när det kommer till såna barn... Mitt barn kommer aldrig aldrig att bli så, och om det mot förmodan blir ett katastrof barn så kommer jag avsäga mig själv som mamma och se mig själv som ganska misslyckad och låta någon som är bättre ämnad ge mitt barn en fair chans... för det är fasiken det man är när man har noll pli på sina barn.... Synd att så många verkar ta så lättvindigt med att skaffa barn... det är nästan som en "rolig leksak" och inget som man måste vara med att uppfostra, supporta, finnas till för och vara därför 24/7...
Håller med, samtidigt är det svårt att säga "att mitt barn kommer aldrig göra så, eller mitt barn kommer inte" osv. Självklart kommer det att hända men skillnaden är att man då får säga till och då lära den att man inte gör så. Tror jag. Ens barn kommer inte att bli perfekt, en ängel, det kommer att hitta på skit, att tro annat är naivt :) Men då får man se till att det stannar där och att de lär sig något :)
Sitter och snorar, har lätt feber och mår inte helt hundra. Är väl bara att vänja sig vid detta. Tänk när hon ska börja på dagis med en massa andra snoriga, ohygieniska ungar som luktar prutt, då kommer sjukdomarna med hem på daglig basis. Undrar om det räknas som okej att gå hemma med ett sånt där mun-skydd som läkare har, plasthandskar och hårnät. Räknas man som en superpappa då? Läs mer...
När jag kom hem igår så var det till en liten bebis som inte var helt frisk. Det snurvlades och var allmänt hängigt. Hon skrek tills hon blev hes och tillslut bara tittade hon på mig med lidande i blicken. Och det gör ont i hjärtat när min lilla flicka mår dåligt. Tillslut somnade hon som en stock. Hon andades tugnt, nästan lite ansträngt. Men det var skönt för öronen. Skriket skär genom allt och är man dessutom lite trött från en dag med jobb och träning så orkar man inte riktigt hela vägen.... ¤¤¤¤ Min vackra Jenny har en grym blogg som jag hoppas ni andra följer. Var tvungen att ta en bild därifrån då den är så fruktansvärt söt. Läs mer...
Matilde. Smaka på det...bra va? Jag älskar det namnet, tycker att det passar hur bra som helst! Vad tycker ni?Läs mer...
I 5 veckor har hon varit hos oss. Det har gått fort! Grattis min underbara!Läs mer...
Efter en natt av inte jättemycket sömn hoppades jag på att åtminstone få sova lite på morgonen. Det började bra, Jenny smög upp, så tyst så tyst. La Matilde mot min hud, kände den underbara doften av bebis. Somnade in....för att vakna av tonårs-urfakkning nummer 1. Skrik och mer skrik. Omöjligt att sova. Efter några minuter blev det "tyst" och jag slumrade in. Då öppnades dörren, trots att detta är fullkomligt olagligt! "Har du hårvax som jag kan låna?" Svaret blev ett rungande "NEJ!". Dörren small igen. Tio minuter senare öppnades dörren igen. Samma unge gjorde samma misstag igen. "Får jag låna din keps?" Nu brann det i mitt huvud. Svaret blev ett bestämt "Nej, gå härifrån jag sover. Vad är det du inte förstår!!?" Dörren small igen. Den här gången lite hårdare än förra gången. Nu var det omöjligt att sova, så det vara bara att gå upp... Och tro mig, detta var bara början. Tog mig ner till stationen för att hinna med nio-tåget. Tajmar perfekt och kliver på. Får till och med en fönsterplats! "Sweet" tänker jag. Inte lika sweet var det när jag 40 minuter senare satt kvar på samma fönsterplats, fortfarande på Huddinge station. Allt detta pga av elfel. Efter EN OCH EN HALV TIMME kom jag fram till centralen. Går ner mot tunnelbanan för att mötas av ett hav av människor. Tydligen var det stopp i trafiken på min linje ännu en gång. 10:58 kom jag in på kontoret.....på underbart humör. Kanon Läs mer...
1. Här började det komma...
2. Det närmar sig..
3. Och där kom det! haha
Hon är för det mesta en glad liten tös, men ibland är hon ett litet monster som är helt lönlös att trösta. Det skriks och sprattlas, inget är bra. Hela hennes annars så söta ansikte blir som ett stort gap av ilska. Det roliga är att jag bara vill krama henne ännu mer när hon är så. Kan liksom inte ta det där arga på allvarligt för det låter så mesigt (det där kommer jag få käka). Tog en fantastisk bildserie på detta häromdagen. Och tro MIG, det spelade INGEN roll vad Jenny eller jag gjorde gjorde. Hon var bannad!Läs mer...
Fick nyss ett sms från hemmet om att den lille inte är på sitt bästa humör. Det skriks och hon är för det mesta missnöjd över situationen, oavsett vad hennes fantastiska mamma gör. Frustrerande och jag förstår hur Jenny känner sig. Man är totalt maktlös. Går man in på Jennys blogg så ser man bilden på monstret, inge kul där inte. Själv sitter jag i möte och diskuterar en massa intressanta saker (inte ironisk), men ändå känner man att man vill hem och hjälpa till. Avlasta lite. Men icke! Blir att vänta på klockan helt enkelt. Håll ut Jenny! Läs mer...
Som man har väntat på det där leendet, men nu är det här! Man kan titta på henne och plötsligt spricker hon upp i ett sånt där jätte-leende och som jag smälter. Hon ligger och sprattlar, gurglar och bara ler. Blir så kär att jag inte vet vad jag ska göra. Vill ta mig tusan pussa ihjäl henne haha. Ska försöka fånga det på bild så ska ni få se!Läs mer...
Gå in på Jennys blogg och kika på de senaste bilderna! Enormt söta bilder på en liten Lur som bara ligger och är tjock och gosig. När jag ser dem är det fan jobbigt att inte vara hemma. Vill bara ligga bredvid och mysa.Läs mer...
KÄRLEK
Har egentligen varit ganska anti tatueringar hela mitt liv, men nu när min lilla lur har kommit så känner jag att jag faktiskt skulle vilja göra en ändå. Tog av en slump en helt fantastisk bild när hon lägger sin lilla lilla hand i min, och det är något så otroligt kärleksfullt i den. Känner verkligen att jag vill föreviga denna vackra bild på min kropp. Vad tycker ni? behöver lite feedback här… Läs mer...
Författare:Trädgårdstomten
Blogginlägg, Publicerad: 10 mar 09:36
Länk till artikeln:
Dela
Dela på andra sätt...
Hela arkivet
Hej alla trädgårdstomtar! Fick för några månader sedan höra de vackra orden"jag är med barn" av min underbara sambo och efter det har livet verkligen tagit en ny vändning. Förberedelserna inför att bli pappa är igång och jag älskar varje sekund. I bloggen kan ni följa min väg mot föräldraskapet med inlägg av ren kärlek och rå ironi. Välkomna!
Den här bloggen är en del av Zitiz - se våra andra bloggar eller skapa din egen blogg