Jag ska bli pappa! - den bästa pappabloggen!
Fotograf: nasdaf (YouTube)Så här kan de låta..
Tallrikar står ”glömda” kvar på bordet, blöta handdukar ligger i sängar och diverse underkläder kan förekomma på ställen där de absolut inte borde vara… Säger man till får man ett svar som hämtat ur Chewbaccas ordförråd (ni vet den där håriga varelsen i Star Wars). Som tonåring har man inte många rätt och hissen går inte ända upp alla gånger. Man ”ska bara” eller ”det var inte jag!” trots att de mycket väl vet att det var de som inte ställde in tallriken. Att den står på dennes plats har tydligen inte med saken att göra. I bästa fall får man ett ”åhhhhhh, men vafan!” innan de mer eller mindre slänger in tallriken i diskmaskinen. I bästa fall… Vi har två sådana här varelser hemma och de är allt som oftast helt underbara och samarbetsvilliga, men ibland vet man inte vad man ska göra, som att man står helt maktlös. Vad man än säger eller gör så blir det fel. Och det är ALLTID DU som har fel, ALLTID! Vet inte riktigt hur man ska förklara saker på ett bra sätt utan att Chewbacca-ljuden strömmar ur deras munnar. Det enda jag kan komma på är att ändra lagstiftningen och återinföra agan, för ett skräckslaget barn är ett kontrollerbart barn. Ett barn i skräck lyder order. Och om de vet att det blir ett piskrapp varje gång man glömmer att ställa in tallriken eller lämnar kläder på golvet så är jag övertygad om att man bara gör det en gång….. Vad tror ni om det? Ett piskrapp per kalsong/klädesplagg och två för glömd disk? Det måste ju vara den absolut bästa lösningen....
Blogginlägg av Trädgårdstomten 11 mar 2010 12:57
Hhaha, ja ibland undrar man om inte det vore det allra bästa :)
Sitter och snorar, har lätt feber och mår inte helt hundra. Är väl bara att vänja sig vid detta. Tänk när hon ska börja på dagis med en massa andra snoriga, ohygieniska ungar som luktar prutt, då kommer sjukdomarna med hem på daglig basis. Undrar om det räknas som okej att gå hemma med ett sånt där mun-skydd som läkare har, plasthandskar och hårnät. Räknas man som en superpappa då? Läs mer...
När jag kom hem igår så var det till en liten bebis som inte var helt frisk. Det snurvlades och var allmänt hängigt. Hon skrek tills hon blev hes och tillslut bara tittade hon på mig med lidande i blicken. Och det gör ont i hjärtat när min lilla flicka mår dåligt. Tillslut somnade hon som en stock. Hon andades tugnt, nästan lite ansträngt. Men det var skönt för öronen. Skriket skär genom allt och är man dessutom lite trött från en dag med jobb och träning så orkar man inte riktigt hela vägen.... ¤¤¤¤ Min vackra Jenny har en grym blogg som jag hoppas ni andra följer. Var tvungen att ta en bild därifrån då den är så fruktansvärt söt. Läs mer...
Matilde. Smaka på det...bra va? Jag älskar det namnet, tycker att det passar hur bra som helst! Vad tycker ni?Läs mer...
I 5 veckor har hon varit hos oss. Det har gått fort! Grattis min underbara!Läs mer...
Efter en natt av inte jättemycket sömn hoppades jag på att åtminstone få sova lite på morgonen. Det började bra, Jenny smög upp, så tyst så tyst. La Matilde mot min hud, kände den underbara doften av bebis. Somnade in....för att vakna av tonårs-urfakkning nummer 1. Skrik och mer skrik. Omöjligt att sova. Efter några minuter blev det "tyst" och jag slumrade in. Då öppnades dörren, trots att detta är fullkomligt olagligt! "Har du hårvax som jag kan låna?" Svaret blev ett rungande "NEJ!". Dörren small igen. Tio minuter senare öppnades dörren igen. Samma unge gjorde samma misstag igen. "Får jag låna din keps?" Nu brann det i mitt huvud. Svaret blev ett bestämt "Nej, gå härifrån jag sover. Vad är det du inte förstår!!?" Dörren small igen. Den här gången lite hårdare än förra gången. Nu var det omöjligt att sova, så det vara bara att gå upp... Och tro mig, detta var bara början. Tog mig ner till stationen för att hinna med nio-tåget. Tajmar perfekt och kliver på. Får till och med en fönsterplats! "Sweet" tänker jag. Inte lika sweet var det när jag 40 minuter senare satt kvar på samma fönsterplats, fortfarande på Huddinge station. Allt detta pga av elfel. Efter EN OCH EN HALV TIMME kom jag fram till centralen. Går ner mot tunnelbanan för att mötas av ett hav av människor. Tydligen var det stopp i trafiken på min linje ännu en gång. 10:58 kom jag in på kontoret.....på underbart humör. Kanon Läs mer...
1. Här började det komma...
2. Det närmar sig..
3. Och där kom det! haha
Hon är för det mesta en glad liten tös, men ibland är hon ett litet monster som är helt lönlös att trösta. Det skriks och sprattlas, inget är bra. Hela hennes annars så söta ansikte blir som ett stort gap av ilska. Det roliga är att jag bara vill krama henne ännu mer när hon är så. Kan liksom inte ta det där arga på allvarligt för det låter så mesigt (det där kommer jag få käka). Tog en fantastisk bildserie på detta häromdagen. Och tro MIG, det spelade INGEN roll vad Jenny eller jag gjorde gjorde. Hon var bannad!Läs mer...
Fick nyss ett sms från hemmet om att den lille inte är på sitt bästa humör. Det skriks och hon är för det mesta missnöjd över situationen, oavsett vad hennes fantastiska mamma gör. Frustrerande och jag förstår hur Jenny känner sig. Man är totalt maktlös. Går man in på Jennys blogg så ser man bilden på monstret, inge kul där inte. Själv sitter jag i möte och diskuterar en massa intressanta saker (inte ironisk), men ändå känner man att man vill hem och hjälpa till. Avlasta lite. Men icke! Blir att vänta på klockan helt enkelt. Håll ut Jenny! Läs mer...
Som man har väntat på det där leendet, men nu är det här! Man kan titta på henne och plötsligt spricker hon upp i ett sånt där jätte-leende och som jag smälter. Hon ligger och sprattlar, gurglar och bara ler. Blir så kär att jag inte vet vad jag ska göra. Vill ta mig tusan pussa ihjäl henne haha. Ska försöka fånga det på bild så ska ni få se!Läs mer...
Gå in på Jennys blogg och kika på de senaste bilderna! Enormt söta bilder på en liten Lur som bara ligger och är tjock och gosig. När jag ser dem är det fan jobbigt att inte vara hemma. Vill bara ligga bredvid och mysa.Läs mer...
KÄRLEK
Har egentligen varit ganska anti tatueringar hela mitt liv, men nu när min lilla lur har kommit så känner jag att jag faktiskt skulle vilja göra en ändå. Tog av en slump en helt fantastisk bild när hon lägger sin lilla lilla hand i min, och det är något så otroligt kärleksfullt i den. Känner verkligen att jag vill föreviga denna vackra bild på min kropp. Vad tycker ni? behöver lite feedback här… Läs mer...
Författare:Trädgårdstomten
Blogginlägg, Publicerad: 11 mar 12:57
Länk till artikeln:
Dela
Dela på andra sätt...
Hela arkivet
Hej alla trädgårdstomtar! Fick för några månader sedan höra de vackra orden"jag är med barn" av min underbara sambo och efter det har livet verkligen tagit en ny vändning. Förberedelserna inför att bli pappa är igång och jag älskar varje sekund. I bloggen kan ni följa min väg mot föräldraskapet med inlägg av ren kärlek och rå ironi. Välkomna!
Den här bloggen är en del av Zitiz - se våra andra bloggar eller skapa din egen blogg