Den här sajten är en del av Zitiz

En promenad..

Efter att magont, feber och allmänt tillstånd modell sämre lugnat sig en smula passade jag på att ta lite luft, för att ligga inomhus en hel dag gör ingen gott.

Tog en promenad ner till Centrum för att köpa diskmedel då jag noterat att detta inte fanns i hemmet.

Direkt när jag öppnade dörren möttes jag av något jag kände igen..en doft…..
Trots den friska luften fanns den en antydning till värme och liv, tecken som indikerar på en sak, att det är på gång att bli vår! Och känslan av att vintern kanske, om vi viskar tyst, äntligen är slut slår det mesta. Att efter en kall och rent utsagt jävlig vinter känna våren komma är underbart.

Gick med stapplande steg ut från huset på de förrädiska isarna som ligger som stora block längs trottoarerna. Med stor möda lyckades jag passera en skock äldre män och kvinnor som gick långsamt, långsamt för att inte halka.

Kom ner till centrum, handlade det jag skulle och begav mig hemåt. Men den här gången pinnade jag på lite extra, ville hem till soffan. Det skulle jag inte ha gjort, för den finns en mening med att gå försiktigt när det är halt ute.

Kom gåendes med hög fart längs gångtunneln när olyckan var framme. Jag såg mig inte för utan trampade rakt på en isfläck och benen stack åt olika håll. Med en duns föll jag ner på isen som inte bara var hal utan också väldigt blöt, vilket den såklart blir när den smälter.
Blöt om jacka och ben fortsatte jag min färd hem med diskmedlet, men utan det goda humör jag haft innan.



Här i "fel tröja" men med samma målgest.....HÅRT!

Fotograf: prettyfriendship@flickrHär i "fel tröja" men med samma målgest.....HÅRT! 

M+M+Z= sant!

Till min vilda glädje har det visat sig att Matilde gillar fotboll! En underbar känsla! Ren jävla glädje!

För några dagar sedan så stod jag och jonglerade lite med en boll medan jag kollade på tv. I bakgrunden hörde jag ett skratt, nästan som ett skrik. Vände mig om och såg Mattis ligga och följa bollen med blicken, helt överlycklig. Gav henne bollen och hon stirrade på den, slog på den, försökte äta på den. Sen skrattade hon igen.

Kände glädjen i min kropp, en underbar fantastiskt dotter som gillar bollar. Helt fantastiskt!

¤¤¤¤

Dock måste det tilläggas att hon inte var lika överförtjust när hennes pappa stod i soffan och skakade när Zlatan skulle slå straffen mot Inter. Inte heller när hennes pappa gav ifrån sig ett avgrundsvrål när samme Zlatan avgjorde Milano-derbyt på egen hand. Men vad tusan, snart är hon där också. Vi tar ett steg i taget.

Vet någon vart man kan hitta Zlatan-tröjor i mini-size?


Mycket att älska

Aldrig sett en bebis så stor och lång. En bebis som så tidigt är med i matchen. Visst är man lite larvig då det är ens egen bebbe som är "sååå tidig", men samtidigt är det ett faktum. Matilde är en snabb jäkel.

Det är dock inte så konstigt att hon växer då hon äter och snuttar konstant! Varannan minut ligger hon där och käkar. Men visst är det sött med tjocka små bebbar? Med ringar överallt, som en liten Michelin-gubbe.

Matilde är verkligen söt och rund. Mycket att älska.


Keep rolli´n rolli´n!

Nu har det hänt, den lilla har nu gjort sin kanske största milstolpe hittills!

I lördags rullade hon från rygg till mage! (suck säger alla ni andra, och det skulle jag nog också göra om det inte var min dotter). En rullning är kanske inte mycket för världen, men för mig och familjen är det stort!

Hon har för övrigt börjat testa sin röst på riktigt. Ibland skriker hon rakt ut, till synes utan anledning, som att hon vill se vad den går för! 

Nu väntar man på de små bissarna (tänderna), orden och att hon ska börja krypa. Spännande är det!


Featuring Faster Chilli

Jenny gör ett kanonjobb som mamma och fick igår lite egen tid. Hon och hennes mamma gick på bio tillsammans medan jag och Mattis hängde hemma i huset. Efter en stund kom även farmor (min mamma) och deltog i hänget.

Vi lagade mat, satt och pratade medan lilla Mattis låg och slaggade tyst i sin vagn. När hon vaknade fick hon sitta i mitt knä. Hon pratade och deltog så mycket som en liten snoris på dryga 3 månader kan.
Dock visade det sig att min lilla dotter har en stark integritet, alla är inte okej. Och farmor var tydligen inte helt hundra. Så fort hon tog i henne eller ville bära upp henne blev lilla Mattis sur och ville till sin pappa. Larvigt, men också bra tycker jag.
Vi bestämde oss för att mor min får komma lite oftare så hon och Mattis får bonda lite....

Farmors hund Chilli också var med och hängde, till Matildes förtjusning. Och undertecknad tyckte att det nu var dags för dottern min att träffa en hund för första gången, sådär på riktigt. Sänkte ner Mattis till Chilli som först tittade lite skeptiskt på den lilla bebisen, som för övrigt såg ut som en fågelholk då hon såg denna håriga varelse.

Chilli sträckte sig fram, luktade på bebisen som satt bredvid henne, tänkte en sekund, innan hon började slicka henne i ansiktet. Kärlek. Mattis såg helt chockad ut, men samtidigt tyckte hon att det var lite mysigt. Hon gurglade och log. Tog hennes hand och la på Chillis päls. Hon tog tag i pälsen med sin lilla lilla hand. Chilli började då tvätta Mattis hand, så som hundar tvättar sina valpar. Det var så sjukt gulligt och Matilde verkade helt tillfreds med detta. Mycket bra då jag tycker att barn ska kunna ta hand om/vara tillsammans med djur. Tycker det är sorgligt med barn som är rädda för djur.

Efter detta följde jag och Mattis med farmor och Chilli till tåget innan vi promenerade hem i kylan. 
En mycket trevlig kväll avslutades med en skön promenad under det stjärnklara taket. Bättre än så blir det inte.


Bättre fly än illa fäkta

Det vart en jobba-hemma-dag idag. Med dator i knät, kaffekopp i handen och håret åt alla håll och kanter. Mjukisbyxorna satt som de skulle. Utanför fönstret slog regnet ner, dropparna attackerade rutan och gjorde sitt bästa för att skrämma oss människor att gå ut. 
Några timmar gick och allt rullade på bra.

Sen ringde det på dörren och den första av alla mammorna i min älskades "mammagrupp" stod i dörröppningen. Vi tog i hand och hon och hennes lilla kom in och satte sig. Sen forsade det in mammor med bebisar och jag beslöt mig för att inta övervåningen. Sängen blev mitt kontor. Stundtals lät det som ett dagis där nere och det stod snart klart att grupptryck förekommer i alla åldrar för när en bebis drog igång hängde alla andra på. Och en gång var det någon av våra små gäster som tröttnade och skrek till, big mistake, snart fylldes hela huset av barn som skrek. Det var som en entonig kör som sjöng allt vad de kunde. Tillslut gav jag upp och satte mig i bilen för jobb på annan ort.

Måste ändå säga att det var mysigt med alla dessa barn. Gillar bebisar så det där är jag gärna med på någon annan gång. Dock kanske man inte ska jobba, eller vara tvungen att göra något, för när bebisarna styr kommer allt annat i andra hand.


Svårt att lämna

Med skorna på, jackan stängd och mössan neddragen över huvudet hör jag min lilla flicka knorra på övervåningen. Jenny frågar om jag kan ta henne och självklart kunde jag det. Tar av mig skorna och går upp på övervåningen. I sängen ligger en liten parvel och sprattlar. Böjer mig sakta över henne och får världens största leende till svar.

Lyfter upp henne, byter hennes blöja. Tittar.....fastnar med blicken på denna lilla, en del av mig. Mitt barn. Fastnar med blicken på henne, på hennes leende. Minuterna går och kan liksom inte slita mig. Kommer plötsligt på att jag var på väg till jobbet. Sätter henne i hennes gungstol. Tar på mig skorna igen. Ser henne söka min blick och återigen är jag där. Fast. Tillslut öppnar jag dörren och stänger den bakom mig.

Ibland är det så svårt att lämna, att gå, när allt man vill bara är att stanna.


Artikelbild
Fler bilder
Artikelbild
Artikelbild

Söndagshäng - no big deal

Skön söndag med farmor och farfar på besök. Mys, träning och bara soft. Kollade film, serier - helt enkelt som en skön söndag ska vara.

Den lilla var på sitt bästa humör och charmade oss alla gång på gång. Skratt, prat och gurglingar som får en stolt pappa att vilja krypa ur sitt skinn och skrika "jag älskar min dotter" till hela världen.

Bästa bilderna på LÄNGE!!!



Artikelbild

Knorrar och tårar

Lilla Matilde blev inte helt hundra efter vaccineringen, hon var bevisligen dödlig (kanske bra det?). Hon blev hängig och lite sjuk, som vanliga barn blir.

Kvällen och natten blev lite problematisk då det är svårt att sova när en liten älskad bebis ligger och knorrar, smågråter. Tycker så oändligt synd om henne när hon mår dåligt för hon förstår ju inte varför hon mår dåligt eller varför det gör ont. Det bara gör ont. Spelar ingen roll vad man gör.

Nu löste det sig ganska fort ändå och hon mådde snart bättre vilket var skönt. Både för henne och oss....

Tänk i framtiden när hon kommer vara sjuk.....det här är bara början.



En cool brud

Matilde och jag var på BVC igår för vaccinering. Två sprutor skulle de trycka in i den lilla, en i vardera lår. Måste medge att man var lite nervös hur det skulle gå.

När det var dags så satte jag Matilde i mitt knä medan sköterskorna förberedde sig för att samtidigt föra in nålarna. Och när de gjorde det så gjorde....Matilde ingenting. Hon var knäpptyst. Var bara när de drog ut nålarna som hon skrek till i två sekunder för att sedan återigen bli tyst.

När vi skulle gå så tittade hon på BVC-sköterskan och bara log.

Hon är hård min lilla. Inte att leka med...


Mission completed

Gårdagen var den första dagen då jag och Matilde var ensamma på riktigt, då Jenny för första gången på länge var på jobbet.

Vi sov till ungefär nio innan vi gick upp och käkade frulle. Jag åt flingor och Matilde käkade mjölk. Sen jobbade jag lite framför datorn medan hon satt bredvid och hjälpte till, påpekade ett stavfel i en av texterna, gav layout tips. En grym side-kick med andra ord.

Vid elva drog vi till Jennys jobb för lunch. Mötte upp min vackra som gav Matilde mat.
Sen slängde vi oss in i bilen hem. Diggade tung Hip Hop - Matilde "headbangade" hela vägen hem innan hon tillslut somnade. Självklart med en "west-side pose".

Väl hemma vart det lite mer jobb innan vi spenderade lite tid liggande på filten och pratade. Lekte mer Raven och Mange 43 centimeter. Sen somnade hon igen...

När Jenny kom hem vid fyra hade inte en enda tår lämnat min lilla ögonstens tårkanaler. Vi hade en super-dag och jag ser fram emot att få fler sådana...

Älskar henne så.


Visar sida 1 av 23: 1  2  3  4  5  6  7  8  9  10  11
Om författaren

Författare:
Trädgårdstomten

Om artikeln

Blogginlägg, Publicerad: 16 mar '10 17:29

Dela artikeln

Länk till blogginlägget:

Dela på andra sätt...

 





Om bloggen

Hej alla trädgårdstomtar!

Fick för några månader sedan höra de vackra orden"jag är med barn" av min underbara sambo och efter det har livet verkligen tagit en ny vändning. Förberedelserna inför att bli pappa är igång och jag älskar varje sekund. I bloggen kan ni följa min väg mot föräldraskapet med inlägg av ren kärlek och rå ironi. Välkomna!